LUP Student Papers

Late holocene dune activity at Sandhammaren, southern Sweden : chronology and the role of climate, vegetation, and human impact

• Mark

Abstract (Swedish)

Populärvetenskaplig sammanfattning: De begravda jordmånsbildningarna vid Sandhammaren och Skanörs ljung, södra Sverige, är lokaliserade inom kustnära dynlandskap som har bildas i response till land-och havsnivåförändringar efter den sista istiden (efter ca. 10 000 år sedan). Jordmånerna är begravda av flygsand och karakteriseras av flera organiska lager med tillhörande urlaknings-och anrikningshorisonter. De har studerats med avseende på fossila pollen och markkemi (järn, aluminium, mangan, fosfor, kol och pH) i ett försök att uppskatta graden av urlakning och att utöka kunskapen om de bildande processerna d.v.s. klimat, vegetation och mänsklig påverkan.

Genom att studera fossila pollen kan man bestämma den forntida vegetationen, d.v.s.... (More)

Populärvetenskaplig sammanfattning: De begravda jordmånsbildningarna vid Sandhammaren och Skanörs ljung, södra Sverige, är lokaliserade inom kustnära dynlandskap som har bildas i response till land-och havsnivåförändringar efter den sista istiden (efter ca. 10 000 år sedan). Jordmånerna är begravda av flygsand och karakteriseras av flera organiska lager med tillhörande urlaknings-och anrikningshorisonter. De har studerats med avseende på fossila pollen och markkemi (järn, aluminium, mangan, fosfor, kol och pH) i ett försök att uppskatta graden av urlakning och att utöka kunskapen om de bildande processerna d.v.s. klimat, vegetation och mänsklig påverkan.

Genom att studera fossila pollen kan man bestämma den forntida vegetationen, d.v.s. vilka trädarter och vilka arter som ingick i markvegetationen vid tillfället för jordmånsbildningen. En jordmånsbildning representerar ett klimat som är kallare och fuktigare och har en högre grundvattennivå medan en period med dynbildning representerar ett varmare och torrare klimat med en lägre grundvattennivå.

En kronologi upprättades för de organiska lagren med hjälp av AMS 14C datering. De kemiska resultaten visar att jordmånsbildningarna har utvecklat karakteristiska urlakning-och anrikningshorisonter och därmed någon grad av podsolering. Jordmånsprofilerna har bildats i ett Ljungheds-landskap, med en gles trädvegetation. Ljunghedarna vid Sandhammaren har bibehållits genom betning och bränder som en del av ett traditionellt landutnyttjande, vilket inte avtog förrän i början av 1900-talet och ledde till att skogen kunde återbildades.

Tiden för jordmånsbildning vid Sandhammaren är uppskattad till mellan för ca. 2000 år sedan (eventuellt tidigare, ca. 2600 år sedan) och ca. 500 år sedan med mindre sanddrift för mellan ca. 1800-1400 år sedan (e.Kr. 250-550) och för ca. 900-700 år sedan (e.Kr. 1050-1250). Den mest omfattande dynaktiviteten ägde rum före ca. 2600 år sedan och efter ca. 500 år sedan (e.Kr. 1450) och speglar troligtvis de relativt varma och torra förhållanden som rådde i slutet av tidsepoken Subboreal, (för ca. 4000-2600 år sedan), och efter den kalla och fuktiga tidsperioden, den s.k. Lilla Istiden (1500-1800-talet). Perioderna med sanddrift för mellan ca. 1800-1400 år sedan och mellan ca. 1050-1250 e.Kr. motsvaras av en period med vattennivåsänkningar i södra Sverige, för ca. 1200-1800 år sedan, respektive av en varm period under Medeltiden, för ca. 1000 år sedan. Perioder med omväxlande dyn respektive jordmånsbildning har upptäckts i flera delar av Europa och diskuterats i forskningen om regionala klimatförändringar.

Denna studie visar att jordmånsbildningen vid Sandhammaren initierades av klimatförändringar, från varma och torra till kalla och fuktiga förhållanden, medan Ljungheds-vegetationen för tiden med jordmånsblidning, bibehölls av människan. Under 1700- och 1800-talet var dynaktiviteten väldigt omfattande och orsakades av en kombination av klimatförändring och mänsklig påverkan. (Less)

Abstract

The palaeosoils at Sandhammaren and Skanörs ljung, southern Sweden, are located within a coastal dune landscape that developed in response to Holocene land/sea changes. These buried soils are characterised by several organic layers including pedological horizons. They were studied for fossil pollen, and soil chemistry (iron, aluminium, manganese, phosphorous, carbon and pH) in order to appreciate the extent of leaching processes in the soils, and to understand the possible processes involved in their development, e.g. climate, vegetation history, and human impact. Macroscopic charcoals were selected from a series of levels in the soil profiles for AMS 14C dating. The chemical results show that the palaeosoils have developed characteristic... (More)

The palaeosoils at Sandhammaren and Skanörs ljung, southern Sweden, are located within a coastal dune landscape that developed in response to Holocene land/sea changes. These buried soils are characterised by several organic layers including pedological horizons. They were studied for fossil pollen, and soil chemistry (iron, aluminium, manganese, phosphorous, carbon and pH) in order to appreciate the extent of leaching processes in the soils, and to understand the possible processes involved in their development, e.g. climate, vegetation history, and human impact. Macroscopic charcoals were selected from a series of levels in the soil profiles for AMS 14C dating. The chemical results show that the palaeosoils have developed characteristic eluviation and illuviation zones and hence some degree of podzolisation The soils developed under a Calluna heathland, with a low representation of trees. The Calluna heaths at Sandhammaren has been maintained by grazing and burning as part of a traditional land use which has only declined in the present century leading to woodland regeneration. The best age estimates for Late Holocene soil formation at Sandhammaren are between c. 2000 cal. BP (or even earlier, c. 2600 cal. BP) and c. 500 cal. BP with minor interruptions of sand drift between c.1800-1400 cal. BP (AD 250-550) and c. 900-700 cal. BP (AD 1050-1250). The most prominent dune activity took place prior to c. 2600 cal. BP and after c. 500 cal. BP (AD 1450), and probably reflect the relatively warm and dry climate conditions at the end of the Subboreal period (c. 4000-2600 BP), and after the Little Ice Age, from c. 1800 AD. The periods of minor sand drift c. 1800-1400 cal. BP and c. AD 1050-1250 may be compared with the time of low lake-levels in southern Sweden, c.1200-1800 BP, and the Medieval warm period, around AD 1000, respectively. Alternating periods of soil and dune formation have been detected in several parts of Europe and were discussed in terms of regional climate changes. This study concludes that soil formation at Sandhammaren was initiated through climatic shifts, from warm and dry to cold and wet conditions, while the maintenance of Calluna heaths during the period of soil formation was due to human impact. During the 18th and 19th centuries dune activity was very strong and due to a combination of climatic and human-impact factors. (Less)