Om jag var du skulle jag inte ens läsa klart den här meningen, jag skulle gå till Batalj Scenkonsts hemsida, och klicka på "BILJETTER", och sen, när jag köpt biljetter till föreställningen - som spelar futtiga tio föreställningar, varav en, premiären, redan är över - skulle jag komma tillbaka och läsa vad det är jag har skrivit.
Välkommen tillbaka, kanske jag ska säga?
Inte hade jag trott att jag skulle bli SÅ tagen. Efter föreställningen, när jag går ut live på instagram, och försöker sammanfatta vad jag har sett, häver jag ur mej att det är lättare att prata om en föreställning man inte tycker om. När det är bra är man liksom i det: man står inte utanför och iakttar.
Jag hade förväntat mej välspelad föreställning, för jag har sett Moa Åström och Tove Simonsen på scen förut, och Batalj Scenkonst håller hög kvalitét, men efter att ha läst lite om pjäsen hade jag fått för mej att jag skulle få se något jag inte skulle bli indragen i. Ibland är det underbart att ha fel.
Det handlar om två kvinnor som har kantrat med en båt, nästan drunknat, men tagit sej upp på land. Dom vet inte var dom är, och hur dom ska ta sej därifrån. Och den ena kvinnan har en konstig känsla av deja vu.
REGISSÖREN, Johan Bark, har också gjort ljud, ljus och scenografi, och han har skapat en spänning mellan den naturalistiska spelstilen, och den förhöjda scenografin, en konstnärs version av en strand, snarare än ett försök att efterlikna en sådan, bakgrundsljudet som nästan är filmiskt, och ljuset som ibland nästan är aggressivt stämningsskapande.
Först tänkte jag att scenografi och ljus inte hade behövt vara så artificiellt framträdande, men sen förstår jag att de behöver vara förhöjda för att skapa en kontrast till den naturalistiska spelstilen. Kvinnorna befinner sej inte på en verklig plats, och var dom är står i skön kontrast till hur dom är, för det är underbart när skådespeleriet är så naturligt att det inte känns som om dom spelar. Kanske hjälper det att de själva har översatt verket, för orden kommer helt naturligt. I alla fall är det länge sen jag blev så berörd. Och sen jag skrattade så befriande.
På det hela taget är det en underbar kväll på teatern. Missa den inte.
@bataljscenkonst @moaastrom @johanjarlerikbark @tovesimonsen @teater3
#premiär #teater #mötmejigryningen #teateristockholm #lesbianlove #femaleampowerment #lesbisk #pjäs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar