Kontantfrågan tas inte på allvar av politikerna, konstaterade deltagarna på tisdagens möte med Kontantupproret i Stockholm.

Efter flera framgångsrika möten runt om i landet med Björn Eriksson som dragplåster, bjöd Kontantupproret tillsammans med PRO in till ett öppet möte på tisdagskvällen i ABF-huset i Stockholm. Ett 60-tal intresserade deltagare lyssnade engagerat till inbjudna talare från flera organisationer som ingår i det löst sammansatta nätverket Kontantupproret Länk till annan webbplats..

Björn Eriksson inledde med en problembeskrivning och några anekdoter innan han lämnade över till kvällens moderator Ulrika Sandhill. Hon höll ihop kvällens möte och delade upp talarna i två paneler. Den första bestod av Lars Ohly, förbundssekreterare på Verdandi, Maria från Gömda kvinnor och Jonas Wihlstrand, generalsekreterare på Sveriges stadsmissioner. Gemensamt för deltagarna var att de representerar organisationer som på grund av ett utanförskap får problem när de inte kan använda kontanter i vardagen.

Utanförskap kräver kontanter

Lars Ohly berättade att många medlemmar inte har tillgång till bankkonto, betalkort, swish eller kreditkort. På grund av exempelvis missbruksproblem eller ekonomiska svårigheter kan de bli de utestängda från systemet och har då ofta bara kontanter att tillgå.

Maria från Gömda kvinnor berättade att över 1 600 kvinnor lever gömda i Sverige. Det första en partner gör är att ta kontroll över kvinnans ekonomi, hävdade hon. Har man inte kontanter som backup så har man ingenting. Det är livsfarligt för de här kvinnorna att ta bort kontanterna. Kan du inte tanka bilen kan du inte fly.

Jonas Wihlstrand från Sveriges Stadsmissioner kände igen problematiken från båda föregående talare. Det är dock ingen homogen grupp som kommer till landets stadsmissioner. 60 procent är beroende av försörjningsstöd. Idag kommer fler EU-medborgare och papperslösa. Många har också någon form av psykiska problem. "Flertalet av våra besökare skulle vilja bli digitala – men får inte", avslutade Jonas Wihlstrand.

Ointresse från politiker

Moderatorn undrade om man får någon respons från politikerna. Lars Ohly menade att politiker lyssnar och förstår, men att det är ett stort problem att man inte tar grundade beslut runt kontantfrågan. Till exempel var direktiven till utredningen så öppna att den kunde fokusera på lösningar på några ”små problem” och inte de stora problemen för många medborgare. Maria menade att de flesta politiker inte känner inte till problemen för våldsutsatta och gömda kvinnor. Dessutom finns det vissa partier som inte alls är intresserade av frågan om mäns våld mot kvinnor.

Stadsmissionerna har ett ganska bra öra hos politikerna, menade Jonas Wihlstrand, men att Sverige har blivit alltmer icke-sympatiskt till personer som inte tillhör majoriteten och innanförskapet. Vi i Sverige är ”early adopters”. Vi slänger oss på nya saker och glömmer att titta bakåt.

Både yngre och äldre vill använda kontanter

I den andra panelen ingick representanter för Sveriges äldsta och yngsta. Åsa Lindestam, ordförande i PRO delade scenen med Bartosz Stroinski, förbundsordförande Förbundet Vi Unga och Peter Sikström, generalsekreterare för SPF Seniorerna. Åsa Lindestam inledde och berättade att PRO möter många medlemmar som vill fortsätta att använda kontanter och gav exempel på problem som uppstår när man förvägras. Hennes egen morbror, som har en synskada, behöver be om hjälp varje gång han ska ta ut pengar i en bankomat.

För många yngre handlar kontantfrågan mer om rättigheter och integritet, sa Bartosz Stroinski. Vårdhavare kan se sitt barns alla transaktioner. Det bli inte så bra för ungdomar som kanske inte trivs i sin familj eller har ett intresse som inte uppskattas. Men det behöver inte vara så extremt. Det räcker med att ha en kontrollerande förälder.

Samhället är byggt för kontanter

Peter Sikström från SPF Pensionärerna menade att det finns äldre som är väldigt digitala. Men det finns också de som inte har råd att vara det på grund av låg inkomst. Man klarar inte av ett kontantlöst samhälle. Han passade också på att belysa att vi inte har byggt ett samhälle som ska vara kontantfritt. Till exempel får man inte hantera kontanter inom hemtjänsten idag. I stället blir man tvungen att lämna sitt betalkort med PIN-kod till hemtjänsten.

Ett annat problem som Åsa Lindestam lyfte är bedrägerierna, där äldre blir väldigt utsatta. Många äldre har en hel del pengar, och i dag är det jättelätt att lura till sig dem. Man kan ha hela sin förmögenhet på sitt kort eller konto.

Lagstifta om kontanterna

På frågan om hur man ska få tillbaka frågan på politikernas bord hade Åsa Lindestam ett rakt och enkelt svar som lockade till publikens applåder och påhejningar:

–Jag tycker att vi ska ha en lag som säger att alla ska ta emot kontanter. Tydlighet är viktigt när man pratar med politiker. Lag, nu, sa hon och slog näven i bordet.

Mötet kunde ha fortsatt hela kvällen då frågorna fortsatte att komma och intresset var stort. Björn Eriksson tackade de medverkande och publiken och uppmanade till slut alla att svara på Betalningsutredningens betänkande.