RecensionTeater

Möt mig i gryningen

Gryningsljuset mörknar över starkt sorgedrama

Moa Åström och Tove Simonsen i rollerna som Helen och Robyn.
Moa Åström och Tove Simonsen i rollerna som Helen och Robyn. Foto: Thomas Hultgren

Zinnie Harris har skrivit ett kammarspel om att försonas med en rasande saknad. Batalj Scenkonst lyckas hålla situationen öppen, och osäkerheten vid liv.

Två kvinnor spolas upp på en strand, efter att med knapp nöd ha överlevt en båtolycka. Efter glädjeruset över att ha klarat sig kommer frågorna. Vad har egentligen hänt och verkar inte allt på något sätt bekant? Det är som om en av dem, Robyn, bär på muskelminnen av just den här situationen. Ur det som verkar vara scener ur ett limbo, eller en färd mellan världar, uppstår ett starkt sorgedrama.

Batalj Scenkonst består av Tove Simonsen och Moa Åström. De har förut spelat "Belfast girls" av Jaki McCarrick om fattiga irländska kvinnor som for till Australien under 1800-talet. Nu aktuella "Möt mig i gryningen" av skotska Zinnie Harris är något helt annat – även om temat vatten förenar pjäserna. Harris har skrivit ett, som det verkar, absurdistsikt drömspel och om kärlek mellan kvinnor. Robyn och Helen är ett par, och stycket om dem blir ett drama om förlust.

Laddar…